tisdag 30 mars 2010

Vänskap i möss och människor

Möss och människor är en kort roman som beskriver två vänners dröm om att skapa en framtid där de är oberoende av andras krav och villkor. En framtid där de kan forma sina egna liv. För att nå dit tar de anställning på en gård.

Det är intressant hur vänskapen mellan de två huvudkaraktärerna Lennie och George ser ut.

Man märker tidigt att Lennie är förståndshandikappad vilket ofta leder till problem. Det framgår att George och Lennie varit vänner sedan barnsben. Det märker man eftersom George ofta refererar till Lennies döda moster Clara "Din moster Clara skulle inte tycka om att du sprang omkring för dig själv, fast hon är död."(s.20) Detta citat visar även att George är Lennies beskyddare och han säger hela tiden till honom vad han ska göra "Hör på vad jag säger nu - jag ska ge honom arbetskorten, men du ska inte säga ett ord. Du ska bara stå där och inte säga någonting." (s.13) Men varje gång han ger en sådan befallning så är han tvungen att banka in den i Lennies skalle, Lennie blir alltid tvungen att upprepa ordern om och om igen för sig själv. George gör inte detta för att vara elak, han är Lennies bästa vän och Lennie är hans bästa vän de har bara vandra. "- Men så är det inte med oss. Vi har en framtid. Vi har någon att prata med som bryr sig om oss.[...] - Men så är det inte med oss! Och varför? JO, därför att... därför att jag har dig som tar hand om mig, och du har mig som tar hand om dig, just därför." (s.20-21)

Är det trovärdigt att en sådan här vänskap mellan två människor som är så olika skulle kunna hålla i verkligheten? De flesta människor skulle nog inte orkat med att ta han om en person som Lennie. Vad är det som är så speciellt med George? Han måste ha ofantligt mycket tålamod för att klara av en kille som Lennie. Behöver de varandra kanske? George kanske behöver någon att bestämma över? Eller så kanske han bara behöver sällskap? Hur som helst är det tydligt att de är helt oskiljbara.