måndag 26 april 2010

En jämförelse mellan Kallocain och 1984

Jag sa i mitt tidigare inlägg att jag tyckte samhället i Kallocain och 1984 var ganska lika men att det verkade vara ett mycket strängare samhälle i Kallocain. Nu när jag läst några sidor till har jag ändrat min uppfattning. 1984 har ett mycket strängare sammhälle än Kallocain. I Kallocain har staten större förtroende för sitt folk, eftersom nationalismen är så otroligt stark. Allt man gör gör man för staten. Ifall man säger något som skulle kunna skada staten får man be om förlåtelse på lokalradio. I 1984 hade det varit fängelse eller dödsstraff.

Huvudkaraktärerna i Kallocain och 1984 har också vissa skillnader. Huvudkaraktären i Kallocain har en total kärlek till staten (åtminståne så långt jag har kommit), dock känner han saker som inte passar in i statens bild. "Och ändå vågade jag inte tänka på den dagen, då också Maryl, också Laila skulle vara borta och bara komma hem två kvällar i veckan för att hälsa på. Jag aktade mig i alla fall för att låta någon märka min svaghet." (sida 14) I 1984 är huvudkaraktären helt emot staten och blir mer så ju längre man följer honom.

Samhället i Kallocain är mycket effektivare än det i 1984. Varje stad har sin uppgift, till exempel bor huvudkaraktären i Kemistaden n:r 4 vilket tyder på att staten är väldigt stor då man kan specialicera en hel stad i forskning inom kemin eller helt specialicerad inom skotillverkning. I 1984 är samhället uppdelat i tre olika klasser där den inre delen av partiet bestämmer, den yttre delen är en sorts medelklass. Sedan har man den största gruppen människor, som kallade "proles" (förmodligen förkortning på "proletarians") som nästan är slavar och ses utav resten av folket mer som resurser än människor. De är som kapitalistiska kommunister där alla är lika inom partiet men vissa är mer lika än andra.

I ett klasssamhälle finns det alltid någon som känner sig missgynnad och orättvist behandlad. Huvudkaraktären i 1984 reflekterar ofta över vad som skulle hända om någon från medelklassen skulle få med sig prolerna och starta ett uppror. Det beskrivs väldigt bra hur det endast är över och medelklassen som byter plats medan underklassen blir kvar. Därför tror jag att Kallocains samhälle kommer hålla mycket längre eftersom det är mer rättvist och välstrukturerat.

onsdag 14 april 2010

Kallocaine

Jag har precis bestämt mig för att läsa Karin Boyes Kallocain och efter att ha läst de första 5 sidorna är den ganska lik George Orwells 1984. Skillnaden verkar vara att det här sammhället verkar vera ännu mer övervakat då man inte ens får prata utomhus.
Jag valde den eftersom jag tidigare läst 1984 och det är intressant att få ett annat perspektiv på det hela.

söndag 11 april 2010

Titeln

Titeln Of Mice And Men har Steinbeck tagit från en dikt av den skotske författaren/bonden Robert Burns. I dikten är det en mus som byggt ett bo till vintern när en bonde kör över den med sin plog. Allt arbete och planering musen la ner blev lönlöst, mycket likt Georges planer som tyvärr blir förstörda utav "plogen" Lennie. Även kvinnan som dog hade drömmar om att bli filmstjärna men hennes mor satte stopp för det. Hennes mor tyckte att hon skulle gifta sig med en rik bonde istället.

Alla människor har planer som någon eller något sätter stopp för. Det händer alla och det är ofta inget man kan göra åt det.

Strofen ur Burns dikt som Steinbeck använt till titeln.

"But Mousie, thou are no thy-lane,
In proving foresight may be vain:
The best laid schemes o' Mice an' Men,
Gang aft agley,
An' lea'e us nought but grief an' pain,
For promis'd joy!"

måndag 5 april 2010

Slutet

I slutet av boken begår Lennie ett hemskt brott då han av misstag råkar bryta nacken på gårdsägarens svärdotter. Detta sätter stopp för alla planer George och Lennie har tillsmmans. Lennie springer och gömmer sig på den plats där George tidigare sagt att han skulle gå ifall det skulle uppstå bråk. George följer med den arga folkmassan som var ute efter att lyncha Lennie. George hittar fort Lennie och sätter sig med honom vid den lilla dammen där boken börjar. Han berättar om den gård de ska köpa, samtidigt som den stackars Lennie ivrigt lyssnar och ställer de frågor han alltid gör. Ifall han ska få sköta kaninerna? Och varför de inte är som alla andra? Samtidig som Lennie ser ut över dammen mot bergens sluttningar och drömmer om gården och sina kaniner tar George upp en pistol han tagit från en av männen och skjuter Lennie i nacken.


Hade George inte skjutigt Lennie hade männen hittat honom och lynchat honom, men samtidigt kanske George förstod att det hade gått för långt den här gången och att han inte kunde forrtsätta skydda honom. Han insåg att Lennie endast ställde till problem och att han var den största anledningen till att de inte kunnat köpa deras gård. Men drömmen om en gård dog dock tillsammans med Lennie.

"-Men du och jag kan väl ha det där lilla stället, George? Du och jag kan väl bo där i alla fall, George, och ha det skönt, va?
Innan George hunnit svara sänkte Candy huvudet och tittade ner i höet. Han förstod." (sida 93)

Gjorde George rätt när han sköt Lennie eller kunde han istället försök resonera med den ilskna folkmassan? Han kanske borde ha låtigt Lennie fly. Det var ett svårt val han gjorde och han bestämde sig tidigt vad han skulle göra, annars hade han inte tagit med sig pistolen. Men jag och förmodligen han också är inte så säker på att han valde rätt.

Precis som hunden passade inte Lennie in i samhället. Om George inte hade skjutigt honom och om de lyckats komma undan hade Lennie ställt till fler liknande problem vid nästa gård de stannade vid. Det var av barmhertighet George sköt honom fastän de kunde kommit fram till en bättre lösning.

fredag 2 april 2010

Hundar och människor

På gården där Lennie och George söker arbete finns en gammal man med en lika gammal hund som är närmast blind och luktar illa. De som arbetar på gården delar på ett rum och de klagar hela tiden på hur illa den gamla hunden luktar. En dag efter mycket om och men lyckas en av de som arbetar på gården övertala den gamle mannen att få skjuta hunden. Slim som är någon sorts chef på gården har en hund som nyligen fått valpar, så han lovar den gamle mannen att han ska få en ny hund.

Då kommer vi till den stora fågan: Kan man vekligen göra sig av med någon bara för att den är gammal eller skadad? I sådana skulle man kunna argumentera att det skulle vara rätt att skjuta den gamle mannen eller åtminstånde sparka honom och anställa någon ny som skulle kunna göra jobbet mycket bättre. Även Lennie borde kanske blivit skjuten långt tidigare ifall han inte var en sådan bra arbetare. Är det ett samhälle man vill leva i? Där svagare människor görs av med.