måndag 24 maj 2010

Rissen och Gregorius

Jag har börjat läsa Dr Glas. Men jag kommer nog att skriva ett par inlägg till om Kallocain. Men bara en snabb sak som jag upptäckte, att precis som i Kallocain presenteras antagonisten direkt som en person som huvudkaraktären inte tycker om.

"Men varför skall jag jämt möta pastor Gregorius? Jag kan inte se den mannen utan att jag kommer att tänka på en anekdot jag en gång i världen hörde om Schopenhauer. Den bistre filosofen satt en kväll i ett hörn i sitt kafé, ensam som vanligt; dörren öppnas och en person med ett osympatiskt utseende stiger in. Schopenhauer betraktar honom med ett ansikte, förvridet av vämjelse och fasa, rusar upp och börjar dunka mannen i huvudet med sin käpp. Det var bara med anledning av hans utseende.
Nå, jag är nu ingen Schopenhauer; då jag såg prästen komma emot mig på långt håll, det var på Vasabron, stannade jag hastigt och ställde mig att se på utsikten med armarna stödda mot broräcket." (sida 9-10)

Det märks direkt att dessa två precis som Leo och Rissen i Kallocain, känner varandra sedan tidigare och att åtminstone den ena parten inte tycker om den andre. Det gör att läsaren snabbt kastas in i handlingen och slipper höra på alla intriger mellan karaktärerna, det får komma senare. Det är bra att man direkt vet vem som kommer att vara antagonisten så att det slipper bli en deckare.

1 kommentar: